Jag hörde en gång buddhistmunken Thich Nhat Hahn säga ”emptiness is not nothingness”. Tomhet är inte ingenting. Han sade också ”empty is always empty of what”. Redan i den gamla vediska traditionen fanns ett uttryck på sanskrit som är “neti neti” och det betyder ungefär “varken det här eller det där”. Ungefär som orden i Bhagavad Gita: “Never the Spirit was born. The Spirit shall cease to be, never”. Tomheten är tom ock icke tom. 

Vi mediterar så att vi kan tömma våra sinnen och tankar på allt det vi vanligtvis lägger märke till och vila i en tomhet där det finns återhämtning. För att göra tomheten begriplig kan vi tala om tomrummet eller det tomma utrymmet. Det ger en rumslighet åt tomheten och gör den, på något sätt, mer förståelig och åtkomlig.

Tomrummet i meditation rymmer möjligheter till vila och återhämtning samt till kontakt. När vi mediterar och når det tomma utrymmet bortom tankarna, kan vi uppleva förhöjd kontakt med oss själva och med alltet. I det tomma utrymmet finns det andliga och vår kontakt sker genom intuitionen, som blir en kommunikationslänk  med den högre visdom, som alltid finns i det tomma utrymmet – och som därför aldrig är tomt. .

Jag måste erkänna att jag tycker om tomrum, eller pauser, i olika flöden. Delvis är det nog för att jag var ett ensamt barn, som i tomrummet fann sällskap av fantasin och tankarna. Delvis för att jag ibland har ett introvert behov av att vara ensam med mig själv i mitt tomrum. Men det är också för att livet har lärt mig att det är i tomrummet, som något nytt kan växa fram. Det är både tomt och icke tomt.

Därför vill jag slå ett slag för tomrummen i ditt liv. Tomrummen i stunderna då du inte är bokad av måsten och checklistor. Tomrummen i sömnen under natten då kroppen får den nödvändiga pausen för återhämtning. Kroppen reparerar sig när vi rör oss från det medvetna, vakna rummet till tomrummet i sömnen. Vi vet, och ändå är det lätt att glömma, när vi lägger oss allt senare och vaknar allt tidigare av väckarklockan. Vi vet, men struntar i det vi vet, och det blir en stressvarning, som lagras i kroppen. Förr eller senare reagerar kroppen på att tomrummet fylls upp av ”måsten” även under nätternas drömmar under en allt kortare nattsömn. Sömnen, som ska ge oss det tomrum, som vår kropp och själ behöver för att må bra.

Precis som kroppen behöver sömnens tomrum, behöver musikstycket pauser för frasering och rytm. Pauser är en naturlig del av musik, sång, tal, berättelser och lyssnande. Varje paus är ett tomrum som ger upplevelsen resonans. Utan tomrum blir det ingen musik.

Precis som det terapeutiska samtalet också behöver tystnad för att tomrummet ska kunna skapas. Varje paus är ett tomrum där klienten kan möta sig själv. Precis som alla vi människor behöver tomrummets stilla frid för att förstå vårt liv och vår mening och höja vår medvetenhet.

I det terapeutiska samtalet går vi tillbaka till tidigare upplevelser för att rensa ut gamla antaganden och tidigare beslut. Alla våra upplevelser under alla våra åldrar finns med oss och att komma i kontakt med det barn vi en gång var, brukar vara djupt berörande.  Men vi behöver inte låta det inre barnet ta över våra liv, då vi blir maktlösa offer för det vi en gång upplevde. Däri ligger det djupa arbetet att både gräva, komma i kontakt med och göra nya medvetna val. Det kan ta tid, det här arbetet. Det kan också gå fortare än man tror är möjligt när man börjar arbetet med att göra upp med gamla antaganden och livsmönster.

Genom ett väl grundat terapeutiskt arbete öppnas ofta en känsla av frihet och nya möjligheter och ett ”jagmedvetande” som har alla känslor, tankar och upplevelser, men samtidigt är helt är fristående. Som om ett tomrum öppnats, som är både tomt och icke tomt.

I det tomrum som blivit möjligt genom det djupa arbetet öppnas nu möjligheten till det oändliga tomrum, som är det universella. Bortom alla dogmer, former, religioner finns i tomrummet en andlighet, bortom tid och rum. I detta oändliga tomrum finns all mening och alla möjligheter. I det tomrummet finns allt vi behöver veta, känna och förstå för att vårt liv ska få riktning och mening.

Vi behöver bara lyssna, verkligen lyssna, för att höra…

Till vår hjälp med det andliga arbetet har vi många visualiseringsövningar från psykosyntesens rika källa. En del finns intalade på olika språk och en del finns nedskrivna i böcker. Börja lyssna och ställ dig frågan:

”Om allt var möjligt, vem vore jag då?”

/ Ann Marie Lamb
Terapeut och samtalspartner
© Heartwise – Realizing potential

Pin It on Pinterest