I mitt arbete som parterapeut, har jag mött många par som pratar med varandra men inte längre lyssnar och hör den andre. Orden används funktionellt men inte emotionellt. Paret planerar och exekverar. “Idag hämtar jag och i morgon hämtar du. Vem lämnar? Vem handlar? Vem städar?” Almanackan på väggen i köket är fulltecknad. Det finns en exekutiv funktion i varje relation där planer upprättas med målet att få livet att fungera. Orden används för att lösa ett problem. Paret blir den exekutiva ledningen för Affären Familjen AB. De möts i vardagens logistik men ser inte längre varandra med kärlek i blicken.

Jag har mött många par som inte längre älskar med erotiken som följeslagare. Kroppen används fysiskt men inte sensuellt och utan erotik. De ger efter eller håller tillbaka kraften som finns i det fysiska mötet. De ligger med varandra, har sex med varandra, kanske älskar med varandra. Eller inte. Eros har sänkt sin blick och sörjer förlusten av själva livskraften i relationen. Det är som installationen av Edward Kienholz från 1964 ”While Visions of Sugarplums Danced in their Heads” (Centre Pompidou, Paris) där paret i sängen ägnar sig åt att ha sex medan bilderna i huvudet drömmer om något saftigare och sensuellare. De möts fysiskt men möts ändå inte.

Och jag har mött många par som längtar men har glömt bort den ömsesidiga kraften som finns i kärleken. I givandet och i tagandet. De drömmer, längtar och väntar. De pratar om sin längtan. “Om du bara… om vi bara… tänk om…” Kärleken finns men agerar inte. Kärleken finns men modet att välja har falnat. Den som väljer kärleken tar alltid en risk. “Tänk om jag blir avvisad… tänk om jag blir avslöjad… lämnad… ratad… om jag visar mig som den jag verkligen är… vill du ha mig då?” Kärlek utan vilja är som en falnande glöd. Till sist dör elden ut. Paret möts, men möts inte i hjärta mot hjärta.

Jag har också mött par som pratar och pratar med varandra, men inte längre hör. De är oftast fullt upptagna med att svara. Inte sällan innehåller svaret en projicering som ”du gör alltid” eller ”du gör aldrig” eller kanske ”du är inte riktigt klok”. De möts definitivt inte.

Men jag har också mött par som säger att de från början ”visste” att de hörde ihop, som om något mystiskt guidade dem till varandra. Många gånger finns detta kvar som en trygg förankring genom livet, men ibland kommer vardagen in med alltför stora utmaningar och de behöver hjälp att finna tillbaka till varandra. De möts, tappar taget men söker sig tillbaka till den mystiska övertygelse de delar. De är alltid redo att mötas igen.

De här är några exempel på en del av de möjliga kontaktytor, som finns mellan två i en relation. Ögonblicken av kontakt skapar tillit och bygger långvarig gemenskap och trygghet.

Vägen till kontakt går genom kommunikation och en önskan att möta den andre. Det är också grunden i IMAGO® parterapi där en enkel modell för kommunikation leder till djupare lyssnande, vilket i sin tur leder till ökad medvetenheten om partnerns upplevelser och behov – och samtidigt till djupare självkännedom.

Gradvis frigörs område efter område och mer blir möjlig inom fler kontaktytor: “Fysiska, emotionella, sexuella, kognitiva och intuitiva.” Bortom gamla föreställningar om hur en relation ska vara och hur man själv ska vara, finns möjligheten att leva i en mer medveten relation, i kontakt med sig själv och den andra.

Det finns ingen enkel väg, ändå är den inte så svår heller bara man har bestämt sig för att vandra den. Det par som inte har riktig motivation att arbeta med sin relation, får inte heller in den rätta motivationen i relationen. De hotar ofta med att gå sin väg, att skiljas, att lämna sin partner. ”Om du inte”… Det finns alltid sidovägar att avvika på och när man har flyktvägarna inom sikte, hur motiverad är man då att satsa när vägen känns tung?

Det här kan vara tungt att bryta gamla mönster, men ibland blir jag, som parterapeut, överraskad när glimtar av motivation plötsligt börjar uppstå hos paret under arbetet. Som frön som legat under jorden och bara väntat på att få lite uppmärksamhet och näring.

Dessa magiska ögonblick som uppstår under arbetet innebär ibland att det att “de två” återigen kan mötas och förenas till ’en’ i sin kärlek och ändå kvarstå som två unika individer. När de två möts i en omfamning, sänker jag min blick för att de två ska få vara i sin bubbla av kontakt och kärlek. Det är ögonblick av nåd.

Ibland kan en väckt motivation faktiskt leda till ett beslut om skilsmässa. Då är motivationen att skiljas på ett hyggligt sätt det viktiga – och om det finns gemensamma barn så krävs en livslångt vänskaplig relation. Här finns en skiljeväg och den kan vara svår att ta, särskilt om en av parterna faktiskt inte vill skiljas. Här möts man inte längre på sin gemensamma väg utan på den väg som är gemensam för barnen och med deras vision som ledstjärna. Här blir kontaktytan “föräldraskapet och vänskapen”. Kärleken mellan de två har då inte längre sin resonans i Eros utan Agape. Med det menar jag att den erotiska laddningen inte längre finns men att i stället den kärleksfulla vänskapen behöver få sitt utrymme.

En ny sorts kärlek får möjlighet att ta form, där tacksamhet för det som varit och medkänsla med varandra lever vidare. Att med tacksamhet ändå kunna se varandra i ögonen och empatiskt mötas ett ögonblick med orden: ”en gång älskade vi två varandra”.

Glädjande nog innehåller denna väckta motivation oftare hopp, kanske för första gången på länge. Med hopp i hjärtat kan man börja tro på relationen igen. Och om parterna börjar tro igen – tro på att mer är möjligt – då kommer mer och mer vilja in i vardagen. Viljan att verkligen möta den andra, ögonblick för ögonblick av att både se, höra och känna med sin partner. Detta är verkligen det största i parterapi, något som landar i hjärtat även på mig, som fått förmånen att möta dessa två och som vet att ingenting är givet, utan utgången växer fram under arbetet. Då påminns mitt hjärta återigen om det välkända citatet från Första Korintierbrevet:

“Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” 

/ Ann Marie Lamb
Terapeut och samtalspartner
© Heartwise – Realizing potential

Pin It on Pinterest