Ingen av oss lever ett helt liv utan att någon gång ofrivilligt vistas i det inre mörka tomrummet, längre än vi önskar. Att vistas där brukar vara förenat med smärta och vånda, när vi inte själva valt att vara där genom exempelvis meditation. Vi blir vandrare i vårt inre tomrum kanske för att yttre omständigheter tar oss dit, eller för att vi söker något. Det finns en orsak till att vi kommer dit, ett syfte som ska utforskas. Och syftena brukar vara rätt tydliga när vi väl börjar utforska mörkret.

Syftet kan vara existentiellt och i det existentiella tomrummet kan vi uppleva den plågsamma “Själens mörka natt”, som Johannes av Korset har skrivit om. Det existentiella tomrummet fångar vårt innersta väsen, kramar om hjärtat, skrapar på vår sorg så som barnet skrapar på sårskorpan för att återigen frilägga såret. Sorgen ska vädras tills källan sinat och sorgens källa återigen är torr. “Varför”, brukar vi upprepa när vi vandrar i själens mörka natt. “Hjälp mig”, ekar inom oss, “hjälp mig”. Jag är övertygad om att vi behöver detta existentiella tomrum, denna själens mörka natt för att vi ska kunna välja riktning. Och genom att välja riktning definierar vi vem vi vill vara. Livets evigt existentiella fråga “vem är jag?” får vi möjligtvis inte svar på förrän vi levt vårt liv till slutet. Däremot har vi ett ansvar till livet självt att ständigt ifrågasätta oss själva med frågan “vem vill jag vara?”

Inom psykosyntesen brukar vi använda liknelsen med ”Pilgrimens resa”, Dante Alighieris dikt om resan genom helvete och skärseld innan paradiset blir uppnåeligt. Det går liksom inte att leva som sitt sanna själv om man inte gjort upp med sitt mörker. Det finns en fin bok av psykosyntesterapeuterna Bonney Gulino Schaub & Richard Schaub som heter ”I Dantes spår” och beskriver just den resan.

Syftet kan också vara psykologiskt. Vår personlighet formades i tidiga år genom det vi lärde oss i nära relationer, i samvaro med andra. Den sökande människan ställer sig frågan “vem vill jag vara?”och det är ytterst relevant för den som vill vara autentisk och ta medvetna beslut från sitt sanna själv. Den som nöjer sig med att leva som skuggfigurerna på väggen i Platons grotta och blundar för sin historia, äger bara en bråkdel av sitt medvetna beslutsfattande. De flesta besluten och valen görs av skuggfigurerna. Den som lever efter någon annans sanning, blir inte hel.

Om svaret på frågan “vem vill jag vara?” innehåller ord som “sann, hel, autentisk, äkta”, då behöver du tomrum, tystnad, lyssnande, för att börja höra den svaga rösten från ditt högre Själv. Om tjattret i hjärnan överröstar det högre Självets röst och du ignorerar din intuitiva kunskap, då kommer du förmodligen vistas längre i det psykologiska tomrummet utan kontakt med ditt Själv.

Tomrummet behövs för att du ska ta dig tid att börja lyssna till dig själv. Och tomrummet, det kan du själv skapa genom att öva på mindfulness eller meditera. Roberto Assagioli definierade olika former av meditation, som på olika sätt hjälper dig att finna de svar du söker. Det kan vara för att öppna upp nya nivåer av medvetenhet, för att reflektera och för att växa som människa. Men kom ihåg, du är som ett spädbarn när du ska lära dig detta nya. Det tar tid att röra sig från att hitta sina händer, till att krypa, till att stå, till att gå. Och sen hela livet till att bemästra detta i allt ökande nivåer av skicklighet. Så är det också med meditation. Du som direkt tänker ”prestation”, dvs att du ska lära dig, att du ska bli bra på detta, att du ska kunna – du behöver säkert övervinna ditt behov av att vara sedd och uppskattad för det du gör och ha tillit till att du har all kunskap och förmåga som du behöver för att meditera. Släpp taget om prestation. I meditation söker du kontakt med ditt sanna själv.

Syftet kan också vara relationellt. För att kunna vara i relation och verkligen möta en annan människa behöver du möta henne där hon är. I tomrummet skapas en möjlighet för dig att lyssna till den andra, att verkligen lyssna och höra, även med hjärtat. Om din hjärna tjattrar om vad du ska säga sen, då har du för länge sedan släppt lyssnandet och då har du lämnat tomrummet. Tillbaka till tomrummet och din önskan att möta den människa du talar med. Om din hjärna går igång på att förneka, försvara och förklara mer än att förstå, då har du garanterat lämnat tomrummet och slutat lyssna. Om du vill träna på att vara kvar för att öka din relationella kompetens kan du pröva att tyst för dig själv upprepa ett mantra jag en gång hörde Björn Natthiko Lindeblad säga: ”jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel”. Det lärde han sig en gång under tiden som skogsmunk i Thailand och det förmedlar han ofta i sina föreläsningar. Om du vill lyssna till Björn finner du honom på Youtube.

Syftet kan också i sin grund vara evolutionärt. Det är i tomrummets stillhet, som det nya kan växa fram. Vi är inte statiska, vi utvecklas och förändras under hela vårt liv. Så länge vi lyssnar till oss själva i tomrummet förstås. Evolutionen innebär att vi lämnar det gamla skinnet och under en tid är sårbara och ömskinnade tills vår tillväxt har funnit sin nya form. Det här är inte lätt att gå igenom, men det är egentligen inte så svårt heller för evolutionen är på vår sida och vissa saker måste vi bara göra. Annars är vi som Skorpan säger, bara en liten lort., Och vem vill vara en liten förkrympt lort i sitt eget liv?

Modet att växa och bli den du är ämnad att vara behöver inte betyda att du ska möta riddare Kato. Men du behöver våga utmana dina rädslor och hoppa. Ibland stora hopp och ibland småskutt på vägen. Allt som känns svårt innebär en utmaning för dig. Och varje utmaning ger dig en möjlighet att bli litet mer av den du är. Du kan vara säker på att du klarar de utmaningar, som du inom dig vet att du måste anta. Tillit behöver bli din följeslagare. Som människa har du alltid ett val. Du kan välja hur du förhåller dig till den situation du står inför och du kan välja hur du vill göra. Du kan inte alltid ändra själva situationen, men du har ett val att välja att använda din vilja. Där är tillit och tron på att allt blir till det bästa, en god vän att ha med sig i tomrummet.

I tomrummet där du möter dig själv där slumrar din vilja och din riktning. Den vilja som handlar om mer än ”ska jag välja smör eller olivolja?”. Den vilja som handlar om att du i varje tomrum under ditt liv har chansen att möta dig själv och lyssna till vad du önskar och vill.

I din längtan finns din riktning. I tomrummet finns dina möjligheter och dina val.

/ Ann Marie Lamb
Terapeut och samtalspartner
© Heartwise – Realizing potential

 

Pin It on Pinterest