Livet utmanar oss ständigt i olika situationer, relationer och presentationer av oss själva. Med ”presentationer av oss själva” menar jag hur vi visar oss själva i olika situationer. Vad vi säger och gör i livets ögonblick blir till de självpresentationer, som blir vår livsberättelse.Om vi tänker som Nietzches förslag att vi ska leva som om vi kunde leva våra liv om igen i evighet, vad skulle vi då göra? Hur skulle vi då presentera oss för världen? Och vem skulle vi vilja vara i livets små och stora ögonblick? Psykiatrikern och psykoterapeuten Irvin D Yalom brukar fråga sina patienter[i] : ”What regrets do you have about your life and how can you live now without building up new regrets.” Vad ångrar du med ditt liv och hur kan du leva nu utan att bygga upp nya saker att ångra? Det är en bra fråga du kan ställa dig för att checka av om du är på rätt spår i ditt liv eller om du har avvikit från den väg som är din. Vem vill du vara i livets små och stora ögonblick? Hur vill du definiera dig själv genom dina handlingar?

De här till synes enkla frågorna för ofta med sig ett ställningstagande och ett val. Det behöver inte vara så stort och märkvärdigt, men det kräver en medvetenhet och vilja att våga leva så sant och äkta som möjligt.

Ord om hjälpsamhet och generositet är ganska lätta att uttala, men inte alltid så lätta att leva efter. Vill du vara den som sträcker ut handen till nästa människa? Vill du vara den som avstår något till förmån för någon annan? Vill du vara den som öppnar ditt hjärta för den lidande?

Då behöver du verkligen ha mod utöver det vanliga. Det är inte lätt att leva upp till den presentationen av sig själv. Fråga mig, jag vet. Jag vill, men i det gömmer sig i mitt bröst ögonblick av feghet, när jag bildligt talat vänder bort blicken. Jo, jag betalar mitt tionde varje månad till läkare utan gränser och olika barnorganisationer. Det gör jag, men det kräver ingenting annat av mig än att avstå en del av det jag kan avvara. Och visst blir jag upprörd av trångsynta politiker och högerpopulister, för det blir jag verkligen! Men det kostar mig ingenting mer än ett ögonblicks synpunkter och projicerande ilska. Det jag kan göra är att vara modig nog att agera i de små ögonblicken så att jag skapar mig den livsväg som är sann för mig och där jag bidrar till något mer för andra.

Men vad betyder egentligen ordet mod? Jag vänder mig till de gamla filosoferna för att söka svar. Inom den grekiska filosofin finner jag fyra kardinaldygder: dessa var mod, vishet, måttfullhet och rättrådighet. Modet handlar, enligt Wikipedia, om att ”handla i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Man brukar skilja på fysiskt och moraliskt mod. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige. Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering.”

Det här gillar jag. ”Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras.” Göras kan också bytas mot ordet sägas. Övervinna rädslan för att göra det som behöver sägas. Göra, säga, visa, agera. Viktiga aktiva verb, inte minst för den som arbetar för att stärka sin känsla av själv och finna svar på frågan ”vem vill du vara i livets små ögonblick”?

Psykosyntes blev för mig nyckeln till livets eviga existentiella frågor. Inte så att jag låser upp och där finns något färdigt. Mer att nyckeln ger mig redskap och verktyg att utforska och finna det som är sanning. I mitt arbete som terapeut är det en av mina största stunder när en klient vågar något med ögonblickets mod och vågar möta sin smärta, sin längtan, sin Nemesis. Vågar säga och göra det som länge har väntat på att bli sagt eller gjort. Inte med stora dramatiska åthävor utan med det bultande hjärtats mod att exponeras i all sin sårbarhet. Det är magiskt att få vara med om och följa detta.

Det finns ju i den terapeutiska gärningen en uppgift att guida klienten på vägen mot sin högsta potential. Och den högsta potentialen når man inte utan modet att ge upp gamla självbilder, övervinna rädsla och motstånd och stå där skälvande i hjärtats sårbarhet. Finna sig själv i det som är utan form. Det är min uppgift att hålla allt detta, skapa trygghet och guida med hjälp av både psykosyntesens teorier och metoder, hjärtats visdom och intuitiva frågor. Allt detta som förlöser den människa som funnit att den egna livsplatsen är för trång.

Jag själv då, var finns modet i detta för mig? Jo, i varje litet ögonblick utmanar jag den inom mig som kan, som vet, som klarar det mesta. Den som har svaren. För så formades jag en gång av livet. Den dugliga och duktiga delen inom mig tränar dagligen på att dra sig tillbaka. Mitt mod som terapeut handlar om att släppa taget om svaren själv och aldrig ge upp min tro på klientens egen kraft och förmåga. Att se glimtar av klientens eget ljus och med varm hand hjälpa till att färdigställa bågen, som ska spännas av klienten. Om och om igen, tills pilen skjuts rakt och når sitt mål. Ögonblick för ögonblick.

”Det är skönare lyss till den sträng, som brast,
Än att aldrig spänna sin båge”. (Verner von Heidenstam)

/ Ann Marie Lamb
Terapeut och samtalspartner
© Heartwise – Realizing potential

Tips:

1. Läs gärna Piero Ferrucci: ”Bli den du är”. Boken är översatt till svenska och innehåller många fina övningar man kan göra hemma för att stärka sin självkännedom.
2. Läs mer på Stiftelsen PsykosyntesAkademins hemsida om kurser och utbildningar med psykosyntes som grund.

[i] ”How our life shapes our life’s work” – Irv Yalom interviewed by Molyn Leszcz at AGPA Connect (23 May 2019)