När du lyssnar till ditt hjärta så får du djupa svar på dina frågor. Svaren kommer inte från den plats, i den systematiskt organiserade delen av hjärnan, där erfarenhet läggs till erfarenhet och blir till den verklighet du format inom dig sedan du var liten. De djupa svaren kommer från en stilla medveten  plats i ditt hjärta, i din själ, där all visdom finns. Det är en lugn plats bortom känslornas och tankarnas dimridåer – en plats inom dig utan krav, utan dömande, utan rädsla – en plats där lugnet och stillheten finns i samklang med allt som är du. Den här medvetna platsen finns alltid tillgänglig. Genom att börja lyssna till intuitionen kan du börja skingra dimman inom dig.

Lyssna till ditt hjärta och låt själen sjunga. Så vill jag säga till dig som söker djupa svar. Frågorna du ställer kan vara många och frågorna kan vara ställda på ett sätt som gör det svårt att få svaren du söker. Åh, så många frågor jag ställt till mig själv om att veta och få kontroll på livets skeenden: Hur då? När då? Vem då? Det är som halmstrån för den logiska delen inom mig, där den “Inre Chefen” vill upprätta en strukturerad handlingsplan.

Vi människor söker ofta svaren utanför oss själva. Hur ska jag göra? Vilka verktyg finns? Och det är ok, eller hur? Vi lever i ett socialt sammanhang med andra människor. Vi är sociala varelser som vill relatera till andra och tycker om att umgås med nära och kära och vänner. Vi vill göra det på bästa sätt.

Men emellanåt är det som om en kraft drar oss mot att söka de djupare svaren och den djupare samvaron. Det kan vara genom en kris i vårt liv. Och när vi söker de djupare svaren, behöver vi söka på nya sätt och på nya platser. De nya sätten går genom att bjuda in intuitionen och de nya platserna är de platser, som sätter oss i kontakt med en högre upplevelse. Det kan vara när vi är i naturen, som i skogen, vid havet, vid bergen. Det kan vara när vi är i en plats av skönhet eller i kontakt med skönhet, som ett museum, ett tempel, en kyrka.  Kontakten sker i andetaget, i det hisnande ögonblicket. Kontakten sker också genom meditation, som ger utrymme och möjlighet för det yttre och det inre att mötas, genom intuition och symbolspråk.

Ju mer vi tillåter oss att söka på nya sätt, i det inre, ju mer underlättar vi för vårt sinne att tunna ut gränserna mellan olika funktionella nivåer, som kropp, känslor, tankar och intuition. Kroppen bär på minnen av det vi upplevt. Känslorna signalerar hur dessa upplevelser varit. Tankarna är den funktion som sorterar det vi upplevt och lärt oss. Det är en del av vår historiska inlärning. Men det vi en gång lärt oss om livet, behöver inte vara rätt idag. Det är som dimridåerna från vårt förflutna. Det är det kluriga med tankarna. De finns där och tar lätt över, så att vi vänjer oss vid att tro på dem. Kanske har vi alla kvar det omedvetna arvet från upplysningstiden genom Descartes välkända citat: ”Cogito ergo sum” (“jag tänker, alltså finns jag”) – men nog är det begränsande för de mer kreativa, kännande och intuitiva funktionerna i i vårt psyke att reduceras enbart till tänkandet? Nog är vi så mycket mer än våra tankar?

Björn Natthiko Lindeblad, den svenske thailändske skogsmunken, som berört många med sina föredrag och, inte minst, sommarpratet 2020, han säger att han lärt sig något viktigt under de 17 åren som buddhistmunk och det är att inte tro allt han tänker. Han lärde sig också ett viktigt mantra: ”jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel”. Det här med att börja ifrågasätta sina tankar kan ge en känsla av frihet men också ge upphov till nya frågor. “Om det jag trott mig veta kan visa sig vara fel, vad är då rätt?” Men nog är det så att det här med att söka vad som är rätt och fel, det hör ihop med tanken om att det finns något rätt eller fel? Man kanske kan säga att när en tanke tar över och tar ett grepp om dig, då är mantrat “jag kan ha fel” en skön väg till befrielse från tankarnas tyranni. Tankarna som styrs av det vi lärt oss om livet och blir till antaganden om livet. Någon gång är det dags att göra upp med gamla antaganden och då är intuitionen en gåva. Intuitionen finns bortom tankarna, som en mystisk insikt om det vi inom oss redan “vet” och från vilken plats vi kan fatta de beslut, som är de rätta för oss.

Betydelsen av ordet “intuition” har sitt ursprung i latinets “intueri”. Natur & Kulturs Psykologilexikon (1980) beskriver intuition som att “se”, “betrakta” och “överväga”. Där finns också angivet några mer detaljerade beskrivningar av ordet intuition, som:

1) Direktuppfattning av något utan att man klart kan förstå eller redogöra för hur man kommit fram till sin uppfattning. Plötsliga ingivelser hör hit.
2) En uppfattning av ett föremål, en person, händelse eller situation som är sådan att alla egenskaper och moment uppmärksammas på en och samma gång, till exempel i en enda blick.
3) Ingivelse att göra något som man från början inte hade tänkt göra men som man känner att man måste, fast men inte kan förklara varför.
4) “Know-how”. I professionell praktisk verksamhet, bland annat i psykologisk, medicinsk och social verksamhet, söker man kombinera rationell, vetenskaplig kunskap med intuition (i betydelsen erfarenhetsbaserat kunnande och känsla för hur man ska gå tillväga för att genomföra en uppgift).

Detta är spännande tycker jag! En religiös ledare och en kirurg kan båda använda ordet ’intuition’ när de beskriver olika val i sitt yrke, men de har helt säkert olika sätt att definiera ordet. Precis som det ska vara. För sökaren av svar på viktiga frågor om livet, ligger i själva sökandet nyfikenheten att förstå något mer om det oförståeliga. Inte att bevisa det man redan vet.

För mig har intuition att göra både med självkännedom, självinsikt och tilliten till en högre medvetenhet. Att tyst upprepa ett mantra, en affirmation eller en bön är goda följeslagare genom livets utveckling och möjliggör fördjupad och förhöjd kontakt med dig själv och ditt Själv.

De svar vi söker i svåra stunder, de djupare frågorna vars svar inte går att söka utanför oss själva utan inom oss, de svaren kommer ofta till oss genom intuitionen. Många av de djupare frågorna handlar om själva varandet och är de eviga existentiella frågorna som:

“Vem är jag ?
Vad är meningen med mitt liv?
Vem vill jag vara?
Hur vill jag visa mig för världen?
Varför?
Varför just jag och just nu?”

Frågor du ställer dig medvetet eller som du omedvetet söker svar på. Det finns många dimridåer vi kan leva bakom i vardagen. intressen, vänner, familj, måsten, lust, rädsla, oro, sorg, ilska, känslor av tillkortakommanden, känslor av orättvisor, tankar om rättigheter. Jag märker när jag skriver detta att jag kunde skriva sidor upp och ner om alla dimridåer som livet lägger för oss. Ställ dig frågan vilka som är dina främsta dimridåer? Vad är du upptagen med, som gör att du inte behöver lyssna till ditt innersta?

Alldeles nyligen fick jag ett längre meddelande från en vän i Oslo. Mitt i meddelandet stod någonting som fångade min blick. Hon skrev: “Du har en veldig sterk pen, det betyr att du skriver så vakkert. I mitt hode så har du allerede skrevet flere bøker. …. En bok om sjelens reise gjennom menneskelig eksistens.”

Det var inget jag hade frågat om, inget som hörde ihop med det övriga vi skrev till varandra Det var som en hälsning från ett Själv till ett annat. Det hisnade till. Det var så förstår du, att jag redan hade skrivit otaliga böcker – men aldrig skrivit färdigt en enda. Jag hade och har verkligen skrivit och skrivit, länge, men aldrig blivit klar. Jag börjar bli som rebusen om klockan: ”Vad är det som går och går och aldrig kommer fram?”

Anis ord till mig gick rakt in i mig. Jag insåg att min dimridå handlar om att jag har ont om tid eller så mycket annat att göra. Den handlar om alla orsaker jag skyller på för att fortsätta skjuta upp det ögonblick då jag faktiskt tar mitt skrivande på allvar. Tar mig själv på allvar. Mitt mod handlar om att våga vara mindre än perfekt, att våga skriva som jag vill för att uttrycka mig själv och inte det jag kan eller vet eller tror att andra vill veta. Mina bloggar blir mina första steg i skrivandets värld.

Alla vi som har en alldeles egen “Perfektionist” inom oss, den som bara vill vara bäst och inte medioker, alla vi vet att motvikten är Buddhans ord ”non-attachment to outcome”. Det betyder att det kan bli bra eller inte. Det är inte resultatet som är det viktiga, det är vägen. Att göra sitt bästa, att följa sin intuitiva övertygelse och göra det man inom sig “vet” är rätt bortom alla motsatta tankar och känslor. Genom att om igen upprepa Buddhans ord, blir det lättare att finna modet bortom dimridåerna.

Därför gick min vän Anis ord gick rakt in i mig. Hon som skrev den enkla sammanfattningen jag behövde höra: ”en bok om själens resa genom människans existens”. Tack Anis, det kan bli så eller inte. Det vet ingen av oss, men dina ord gav luft under mina vingar och jag vet att om jag gör det som jag intuitivt vet är meningen att jag ska göra, så blir allt till det bästa. Men om jag tänker på hur det ska bli, på vad resultatet ska vara, då lever jag i framtidens prestation.

Därför är mitt råd till dig som läser detta (och till mig) – låt hjärtats mod sjunga så du kan höra orden från dig Själv till dig själv! Du har all visdom inom dig, all kunskap du behöver – bara du ger dig tid att lyssna och se bortom dimridåerna.

/ Ann Marie Lamb
Terapeut och samtalspartner
© Heartwise – Realizing potential

Pin It on Pinterest